Jag önskar mig duggregn och kranvatten

Hemma och rehydrerad igen, efter en underbar helvetesvecka i ökenhetta och sol i zenit. Fy fan för ökenklimat, men lite omväxling förnöjer! En omväxling som inte förnöjer riktigt lika mycket är min påtvingade datorlöshet. Egypten tog livet av min hårddisk, så jag har haft ett par kg handbagage till ingen jävla nytta.

Många av er anar nog inte hur skönt det är att kunna ta sig ett glas vatten ur kranen när man är törstig... att inte kunna göra det i kombination med dryga 40 grader är en smula opraktiskt.

Hör och häpna så klarade vi oss båda ifrån magsjuka under resan, men en släng på planet hem skadar ju inte. Tack tack.

Bilder? Ja joo dää, en annan dag, när Sara fört över till någon av de efterlevande datorerna här hemma. Vi tjuvhåller på't. Jag far till Norrtälje ikväll för midsommar med svärfamilj, håll ut hejdå.

Egypten

Jag smiter en stund, hejdå!

Recycling




Sommarplåga säger vissa, ripoff säger jag!





Det är väl inte bara jag som ser tendenserna? Kom direkt att tänka på denna underbart värdelöst dubbade klassiker från 1968 när jag hörde låten första gången. Riktigt dåligt gjord film. Oerhört roligt är det!

Blir lika glad varje gång jag hör den, på detta något udda sätt har sommarens spådda plåga gjort sig en plats i mitt hjärta!


Sommar på Kreta, dit halva familjen nu åkt igen. Själv testar jag Egypten på söndag.

Kiss, Europe och Mustasch

Imorrn bär det iväg på äventyr på Stadion igen. När jag med kamrater såg ACDC funderade jag och ärke-kamrat Ragnar högt om vilka/vilket band vi skulle vilja se live någon gång, rent generellt.

Europe tyckte jag, och fick svaret att jovisst, de är bra, men Mustasch skulle jag vilja se!

På väg till grillning på gärdet dagen därpå såg jag på en poster att de gamla smink-satanisterna Kiss skulle spela nästa helg. Jaha, tänkte jag, se där, håller de fortfarande på alltså. Sen såg jag vilka "special guests" de utlovade: Europe och Mustasch.

"Ska du på konsert med Kiss för att få se förbanden? Du lyssnar ju inte ens på Kiss!" skulle Negativa Nisse kunna fråga. Nej kanske inte aktivt lyssnande, äger inget album med dem eller så, men de har ju faktiskt gjort en hel del bra musik måste jag säga, det kan nog vara värt det! Den här gången tänker jag dock investera i ett par öronproppar, det kanske kan vara värt 10 spänn även om man kanske inte använder dem, möjligheten är skön att ha. Naturligtvis tänker jag pruta...

Grill, svett och bratwurst

Ungefär så luktade jag nog när jag med språng satt av längs Valhallavägen och precis hunnit med min buss från KTH. Svetten förklaras sannolikt av spurten, men delvis också av de tappra försök till amerikansk fotboll jag ägnat mig åt på Gärdet under kvällen.

Grillen och bratwursten har att göra med det faktum att jag grillat bratwurst. På Gärdet. Med kursare. Mycket trevligt!

Det har inte riktigt landat hos mig än, att nu är det sommarlov, och det är ju skönt och allt, men då kommer jag ju inte träffa alla kursare... om inga egna initiativ tas, något jag är kapitalt genomusel på. Det är så mycket skönare att gå till samma föreläsningssal eller seminarierum varje morgon och möta samma kamrater där, det är en trygghet jag tycker om.

Jag ska nog skärpa mig... bättra mig, höra av mig till folk ibland sådär, ta initiativ då och då.

Nån som ska med på KISS på Stadion 12/6? Förband: Europe, Mustasch! Ganska trevlig uppsättning! :)


Likström?

"Du ska nog inte gå på festival..."

Nej det stämmer bra det. Förväntansfulla folkmassor med aningen för hög promillehalt och alldeles för lite självkontroll är något som aldrig tilltalat mig. Att stå i detta sällskap i 4 timmar innan det man väntat på äntligen börjar gör inte humöret bättre, särskilt som ryggen börjar värka efter 15 minuter.

När förbandet Hardcore Superstar kommer på scenen och börjar vråla inser man att vrålet till stor del beror på att jag varit för snål för att lägga 10 spänn på öronproppar. Att polarn sen prutat ner sina till 5 gör mig inte direkt gladare: Alltid roligt när det går bra för folk.

Där står jag alltså, hänger på ett staket i försök att avlasta min ömmande rygg, lyssnandes på lite för vrålig musik för min smak, ganska nära smärtgränsen och förpestar stämningen för mina kamrater med mitt miserabla humör. Många gånger frågar jag mig vad fan jag gett mig in på, men inte fan går jag efter att ha lagt ner de pengarna på att ta mig in. Fantasier om blodiga slagsmål och brutala "uppröjningar" fyller mitt sinne.

Då drar det här spektaklet igång:


Då mår jag bra, jag glömmer min ilska och min väntan, lite stampande och skuttande är bra för ryggen, och de överförfriskade herrarna framför oss blir plötsligt ganska komiska i sina limegröna ACDC (ADHD)-tröjor.

Jag tror att min hörsel är återställd vid det här laget, i vilket fall som helst är jag jävligt glad att jag gick! Om jag någonsin går på festival ska jag se till att vara packast på partyt från början till slut, så kanske väntan blir roligare.

Jag vet inte om det här är ett typ-fan av ACDC, men roligt är det!

RSS 2.0