Dårskap från förr

Ibland får man för sig att kika på gammalt skräp man en gång sett. Ibland är det roligt.



Ibland kanske inte.

Denna Zach Weiner...


Strääääck!




"Du går ju från 0 till 100 på aggressionsskalan på ungefär en halv sekund."


Det känner vi igen...


Spöke från förr

Idag på bussen mot Engarn från Resarö möttes jag av en bekant figur från förr. En sådan dam som kan tänkas ramla ibland, under inflytande av... dryck. Hon kan tänkas dyka upp och be om hjälp med slagen armbåge, passa på att kolla lite på Hockey, och kanske rentav hinna gå på muggen innan det bär av från bryggan.

Tänk att hon står på benen fortfarande, om än knappt på bussen. Hur gammal är hon egentligen? Det är väl säkert 10 år sedan mugg-incidenten, och 5 sedan jag såg henne senast. Tiden har nog varit relativt vänlig mot henne ändå... eller?

Det blåste hårt på mig idag, jag satte allehanda nålar på dockor på KS, gav blod och jourschema på DS, snodde hänglås och privatlärde litegranna. Bra dag.

Det artar sig

Trodde jag slarvat bort den lapp med insamlade underskrifter från höstens och vårens jourer på akuten. Visst var de intressanta och givande, men jag slipper ju gärna göra om dem.

Hade dugga idag, borde gått vägen, men som vanligt kunde jag långt ifrån allt. Det är nog inget jag direkt eftersträvar heller. Är jag först ut och godkänd är jag nöjd, parameter 1 uppfyllde jag åtminstone idag.

En grå dag och ingen gymkamrat, en medicinkurs med spännvidd på 2 terminer som går mot sitt slut vilket bjuder på separationsångest redan nu, bortslarvade jourer och ett papperskaos värdigt min far hemma, där jag jagat jourblad. Jag har haft bättre dagar.



Det blev bättre också! I segerruset tog jag en sväng tur och retur till Sollentuna station med smörjd och nypumpad cykel. Det gick fortare än 607'an! Visst blev jag väl svettigare också, men kan ju knappast säga mig vara i högform.

Nu fattas bara vårsolen för att på allvar väcka tuppen...


Förresten! Såg i min härligt rosa klinisk medicin-bok att det finns något som heter "binge eating disorder" som karakteriseras av "attackvis överätning utan försök till kräkningsprovokation". Fascinerande tycker jag.

Springing in the rain

När det är dugga eller tenta på gång slår det aldrig fel; jävlar vilka planer man gör för andra saker som "borde göras"!

Vi har slutligen med hjälp av släpvagns-Janne gjort oss av med de garderober vi under vintern inrett balkongen med, den var större än jag mindes den, när den väl var rensad. Vi har nästan städat, och rentav tränat! Ungefär där börjar kraften ebba ut, och idag har inte särskilt mycket presterats. Mario Kart är riktigt roligt. Final Fantasy VII till PC är meningslöst att jaga. Visst, jag har det till Playstation, men några snillen har gjort egna uppdateringar till PC-versionen, där den inte fullt så upphetsande grafiken till stor del åtgärdats. Men jag varken kan hantera eller orkar sätta mig in i alla jävla detaljer, uppdateringsprogram, filtyper, buggar, codecs, isos och skit man förväntas hantera. Helvete.

Klockan 20 kom rastlösheten över mig, jag gav mig ut på en löprunda! Edsviken låg stilla och speglade ljusen från bebyggelsen i Helenelund och Tureberg genom diset, det var riktigt vackert! Hade jag varit mer av en bloggare än jag är hade jag ju ALDRIG för min själ varit ute utan en riktigt dyr kamera för att föreviga mina högst unika upplevelser.

Nu är så inte fallet. Att springa längs edsviken påminde om att traska längs Ölandsleden, och blicka ut över Kalmar sund. Pröva det själva.

RSS 2.0