Doktor Hybris

Blev frånåkt av totalt 3 bussar idag, på olika platser. Jaha.

Tänkte smita hem en snabbis idag mellan föreläsningar och den högskoleprovskurs jag ska hålla... bara därför tog resan ca 2 timmar dörr till dörr. Helvete.

Eller?

Ska liksom i våras agera någon form av läromästare på bliantagen.nu, och hålla högskoleprovsförberedande kurser. Gick väl bra senast antar jag, när jag fick utvärderingar som bland annat yrkade på att jag skulle klonas.

Samtidigt börjar en tenta på Nervsystemet närma sig. Tur att det låter väl avgränsat och distinkt... Jaså, bara nervsystemet, ja det är ju inte så utbrett. Nåja, tidigt i terminen, den kan inte bli för enorm antar jag.

Jag fick kneget på Sabbatsbergs geriatrik, men eftersom dissektioner och tentor och kurser kommer ivägen för min inskolning kunde jag främst jobba i helgerna, och det blir en smula för dyrt att enbart lära upp mig under en period där jag inte bara skulle vara värdelös eftersom jag inte kan något, utan dessutom få högre lön än normalt.

Det lades på is.

På tok för länge sedan jag gymade. Imorgon blir det en vecka. Jag har nog sprungit sönder knäna också. Stabilt.

Fick lite reklam av Gymgrossisten i veckan. Ronnie Coleman poserade litegranna.



Ja sådär vill jag ju se ut! Når han sina skosnören tro? Hur ofta äter han cheeseburgare? Kan han klia sig på näsan? Kan han hålla upp en telefon mot örat? Nåja, han vore nog ett nöje att dissekera i alla fall.

Javisst!

Nåväl, imorgon är det anställningsintervju på Sabbatsbergs geriatrik, så får vi se vart det leder. Vart helgen leder vet jag dock, jag och Saran min ska passa mistrar i Hägernäs. De små odjuren lär väl ställa till nåt i vanlig ordning, men de är för söta för att få lida för det... oftast.

Ska säkert plugga en del i helgen också, passar ju utmärkt då att speldatorn råkar vara stationär och blir kvar på Resarö. Dugga på måndag, men kraven har ju inte varit sådär astronomiska hittills, man kommer undan billigt.

Det är ingen ursäkt.

Om någon frågar mig om jag har någon hobby skulle jag säkert svara att jag gillar att spela gitarr, läsa allt annat än facklitteratur, umgås med vänner, gyma, springa... och så blir man ju förstås sittande vid datorn ibland. Den lilla undanskuffade posten längst ned i redogörelsen ska väl i ärlighetens namn nämnas först, om man nu ska gradera aktiviteterna (eller brist på sådana) efter hur mycket tid de tar i anspråk av min vardag.

Jag gör ju fan inget annat än sitter här och stirrar... men inte fan har jag redogjort för mina förehavanden på Kreta än heller. Ni skiter ju säkert i vilket, men sagt är sagt!

Men inte idag.

En viktig insikt slog mig idag också, jag var en väldigt uttalad arketyp i skolan, främst högstadiet. Den trädda fram främst när jag var hungrig, men likväl fanns den alltid där hos mig, slumrande. Gudskelov för psykofarmaka!
Jag längst till höger...

Idag när jag kom hem från Sara fick jag en lindrig släng av mani och började laga mat för glatta livet. Naturligtvis blev det köttfärssås, och en sällsynt bra sådan! När maten väl var färdig och det var dags att äta den inträdde en enorm melankoli; vart hade min livsmening tagit vägen? Den var på väg att ätas upp. God var den. Mamma måste ha drabbats av någon liknande mani, för snart var det dags att koka KRÖSAMOS efter att ha ägnat timtal åt rensning av de ofantliga mängder svamp som hon och far min lyckats snoka fram.



Ni vet den där bilden jag lade upp på mig själv innan Kreta-resan; blek och orakad... den är ju totalt oväsentligt om man inte lägger upp en referens! Såhär går jag runt och ser ut nuförtiden.

Måste ju lägga upp den gamla bilden så ni får se, det var ju ohyggligt!

Jag verkar ha blivit gladare av en resa, det stämmer säkert.


Vill ni se prylar från Kreta får ni fan vänta ett tag till.

Grupptryck och kamratskap är på god väg att bryta ned mig i uppbyggandets namn.


... får se om jag orkar gyma imorrn.