Doktor Hybris

Glömde ryggsäcken på minnesmottagningen idag.

Idag fick jag en oväntad födelsedagspresent av mina kära svärföräldrar in spe, säkerligen inlindad i en mild pik; det vore trevligt att bli bjuden på middag.

Javars, det ska väl gå att ordna, för helt hopplös i köket är jag väl inte. Det är sällan numera som det jag bereder bland grytor och utensilier visar sig vara helt oätligt.

Boken känns skriven av en Per Morberg med mindre galenskap, mer flanell och ölkagge. Det här kan bli intressant!


För att komma i rätt stämning kanske man ska inleda med att i sin bästa keps och flanellskjorta inmundiga en öl eller kanske sju på Röde Bagarn, Gröne Jägarn eller Blå skåpet och sen gå vidare med att piska upp lite mästerverk med Eldkvarn dånande i ett svettigt kök... förutom svett luktar det succé!

Sådär ja. Känner inte av någon inbromsning än. Det rullar. All is well, jag mår som jag förtjänar.

"Nemen tjenare Emil, imorrn fyller du ju år!" säger hunden. Han är en trogen kamrat som hjälper mig hålla reda på var i tiden jag befinner mig. Men var jag befinner mig i livet har han lite svårare att bedöma. Blir man äldre när man fyller 21? Jovisst, på papperet, men jag vet inte om så mycket händer längre. Det heter ju förvisso att man har sin topp rent fysiskt, på en mängd sätt, i 20-årsåldern.

Därefter är livet bara en enda lång inbromsning, avslutad med en mer eller mindre smärtfylld och hastig tvärnit. Undras om ättestupan är något man så smått längtar till när man känner hur man inte längre orkar eller vill mer.

Inbromsning, javisst, men det betyder också att jag har toppfart!

Tills alldeles nyligen levde jag i en värld där man själv bjöds på tårta när man fyllde år. Själv har jag väl aldrig riktigt uppskattat tårtor och bakelser och liknande påfund, till visst förtret för min flickväns konditororienterade släkt. Men nu har jag på sistone insett att det snarare förväntas av födelsedags"barnet" att prestera någon form av konfektyr.

Jag gör en Salim och bjuder på Tax-free-godis! Nu kommer det ju inte riktigt ha samma bjudpotential som min kamrats Twix, Mars och Bounty, men ni får gärna tycka om mig ändå! Hade jag åkt bil och om etablissemanget i fråga serverat det så dags (istället för sin jävla "frukost") hade jag bjudit laget runt på cheeseburgare!

var jag ganska duktig för att rida första gången idag!

Min 20-årspresent, kanske en smula sent inkasserad, ägde rum idag. En ridlektion på Bogesund där halva presenten var att jag inte var ensam om att rida, utan att även min trogne kumpan Ragge skulle visa vad han gick för. Vi skötte oss bra tyckte tydligen förstå-sig-på-arna, men man kände ju att man var ute och cyklade med nattmössa på mycket hal is.

Ett underklädesplagg som ger stadga och motverkar tyngdkraftens effekt på klockspelet är att rekommendera om man ska "rida lätt", dvs studsa på arslet i två-takt. Det var annars nära att man fick en sittkudde man helst slipper.

För övrigt är tydligen greker och turkar svåra att skilja åt rent morfologiskt. Tony... I'm not sure I know you anymore?

Idag har jag varit på vårdcentral och i vanlig ordning mest insupit atmosfär, lattjat lite med stetoskop och varit allmänt frågvis. På vägen hem räddade jag också ett asiatiskt par från att bli blåsta på en tjugolapp av en felräknande konduktör på tvärbanan.

Men de viktigaste färdigheterna och kunskaperna förvärvar man i hemmet under uppväxten, det är ett som är säkert. Idag har jag exempelvis lärt mig göra en umbal-punktion!



Imorrn ska jag palpera skinka.

Efter en helg hemma med inte alltför mycket på dagordningen blir det lätt att man blir lite bekväm av sig. Imorrn är det skola igen, nu är det dags att göra sig presentabel.