Likström?
"Du ska nog inte gå på festival..."
Nej det stämmer bra det. Förväntansfulla folkmassor med aningen för hög promillehalt och alldeles för lite självkontroll är något som aldrig tilltalat mig. Att stå i detta sällskap i 4 timmar innan det man väntat på äntligen börjar gör inte humöret bättre, särskilt som ryggen börjar värka efter 15 minuter.
När förbandet Hardcore Superstar kommer på scenen och börjar vråla inser man att vrålet till stor del beror på att jag varit för snål för att lägga 10 spänn på öronproppar. Att polarn sen prutat ner sina till 5 gör mig inte direkt gladare: Alltid roligt när det går bra för folk.
Där står jag alltså, hänger på ett staket i försök att avlasta min ömmande rygg, lyssnandes på lite för vrålig musik för min smak, ganska nära smärtgränsen och förpestar stämningen för mina kamrater med mitt miserabla humör. Många gånger frågar jag mig vad fan jag gett mig in på, men inte fan går jag efter att ha lagt ner de pengarna på att ta mig in. Fantasier om blodiga slagsmål och brutala "uppröjningar" fyller mitt sinne.
Då drar det här spektaklet igång:
Då mår jag bra, jag glömmer min ilska och min väntan, lite stampande och skuttande är bra för ryggen, och de överförfriskade herrarna framför oss blir plötsligt ganska komiska i sina limegröna ACDC (ADHD)-tröjor.
Jag tror att min hörsel är återställd vid det här laget, i vilket fall som helst är jag jävligt glad att jag gick! Om jag någonsin går på festival ska jag se till att vara packast på partyt från början till slut, så kanske väntan blir roligare.
Jag vet inte om det här är ett typ-fan av ACDC, men roligt är det!
Nej det stämmer bra det. Förväntansfulla folkmassor med aningen för hög promillehalt och alldeles för lite självkontroll är något som aldrig tilltalat mig. Att stå i detta sällskap i 4 timmar innan det man väntat på äntligen börjar gör inte humöret bättre, särskilt som ryggen börjar värka efter 15 minuter.
När förbandet Hardcore Superstar kommer på scenen och börjar vråla inser man att vrålet till stor del beror på att jag varit för snål för att lägga 10 spänn på öronproppar. Att polarn sen prutat ner sina till 5 gör mig inte direkt gladare: Alltid roligt när det går bra för folk.
Där står jag alltså, hänger på ett staket i försök att avlasta min ömmande rygg, lyssnandes på lite för vrålig musik för min smak, ganska nära smärtgränsen och förpestar stämningen för mina kamrater med mitt miserabla humör. Många gånger frågar jag mig vad fan jag gett mig in på, men inte fan går jag efter att ha lagt ner de pengarna på att ta mig in. Fantasier om blodiga slagsmål och brutala "uppröjningar" fyller mitt sinne.
Då drar det här spektaklet igång:
Då mår jag bra, jag glömmer min ilska och min väntan, lite stampande och skuttande är bra för ryggen, och de överförfriskade herrarna framför oss blir plötsligt ganska komiska i sina limegröna ACDC (ADHD)-tröjor.
Jag tror att min hörsel är återställd vid det här laget, i vilket fall som helst är jag jävligt glad att jag gick! Om jag någonsin går på festival ska jag se till att vara packast på partyt från början till slut, så kanske väntan blir roligare.
Jag vet inte om det här är ett typ-fan av ACDC, men roligt är det!
Kommentarer
Trackback
