Doktor Hybris

Ordet "Exempelvis" kan lätt omtolkas till "eksem-pelvis", förknippat med kanske lite lätt obehagliga associationer.

Tänk vad man kan komma på när man sitter och formulerar tips inför högskoleprovet!

Klockan är 9 en onsdagmorgon på mitt påsklov. (Jo, vi får såna på KI!) Jag har varit vaken i storleksordningen 3-4 timmar. Varför då? Rummet, sängen och sällskapet var varma, och den sistnämnda har inte påsklov och skulle därför till skolan. Samma sistnämnda är dessutom av kvinnligt kön och behöver 4 gånger så lång tid på sig på morgonen som jag själv. Men eftersom jag är en högst sympatisk människa är det klart att jag följde med upp.

Jag mår illa. Jag känner mig bakfull. Kan man bli det av för lite sömn och en icke helt intränad morgonkopp kaffe?

Min katt har ALS och det metabola syndromet. Hon är tjock och orörlig.

Riktigt trevligt tycker jag...

På flera sätt faktiskt! Min väckarklocka påstår sig ha ringt sex gånger imorse utan att jag har något minne av det. Det första jag minns är att jag slår på sagda fanskap och inser att min buss går om 3 minuter.

Likt spjutet själv sätter jag av ner mot bussen, som jag naturligtvis missar eftersom den för en gångs skull är i tid. Då hann jag åtminstone gå hem och borsta tänderna. Nästa buss jag tar är också i tid, vilket gör att jag, trots min morgonfadäs, kommer i tid till den första föreläsningen. Förvisso yr i huvudet och illamående av lågt blodsocker och sömnbrist, men det avhjälpes med frenetiskt knaprande på äpple i pauserna.

Under lunchen får jag dessutom veta att jag tydligen ska vara den som utför arbetsprovet vi har schemalagt på eftermiddagen. Så i lånade cykelbyxor sitter jag snart och pedalar för fullt med EKG och blodtryck under övervakning.

Jovars, det gick bra, enligt kriterierna ligger min arbetsförmåga i överkant av "ordinär". Jaha. Någonstans har jag ju försökt få mig själv att tro att jag är relativt vältränad... men relativt är ju relativt.

Tydligen sjönk mitt blodtryck inte så snabbt som det skulle efter provet, vilket kan tyda på en "begynnande hypertoni", alltså för högt blodtryck. Men med två föräldrar som båda knaprar små vita mot just detta kom det inte direkt som en chock, en VISS heriditet föreligger.

Det här med omtenta är nog något jag inte tänker prova igen... det är liksom inte värt det när man missar en våffelkväll hos Emanuel för att man ska hem och plöja infektioner. Hoppas våffeljävlarna smakade bra!

Jag fick höra att den kraftiga rodnad som blev kvar på huden efter EKG-elektroderna säkert berodde på en "överkänslighet". Jaha, har man inte bara sånt om man är vek? Detta tillsammans med det faktum att jag får ont i magen så fort jag är stressad och är inte har något emot att överreagera emotionellt ibland pekar bara åt ett håll; jag är väl "vek".



:'(

Äh! Förutom det så var det fasansfullt kul att spela in fröknarnas reklamjinglar i studio, tillsammans med de båda Sarorna och min trogne vapendragare El Porto-Ragge. Bra jobbat! Kanske kommer lite bilder om ni har tur och jag orkar med.

Nu ska skallen ner i de gamla tentorna igen! Ni kära kursare som fått påsklov redan, jag unnar er det! Verkligen! Hare så jävla bra, glad påsk! :D

Vad för typ av tupp, och vem med träben vågar sig upp på min veranda när jag inte är hemma? Den enda anledningen att fjäderfät inte ligger kvar i en salig röra av dun och innanmäte är nog att de två adipösa jägarna hade internt vaktskifte just idag.

Varför har det tagit mig 3 år och 4 förklaringsmodeller för att äntligen fatta vad kapitalförsäkring innebär? Jag har ju pengar i såna, vore ju på sin plats att fatta varför!

Varför i helvete luktar Vaxholms kaj fiskpinnar... i mars?! Vore ju en annan sak om Winbergs uteservering var öppen och de stekte strömming, men det var inte en käft där, utom ett gäng frusna änder, ett par småbarnsmammor och en A-lagare... Kanske var han som luktade.

Varför ska barn sätta/lägga sig i så äckliga saker de kan? Det ligger lite halm, hö eller strö eller nåt liknande, numera halvruttet, på kajen, gissningsvis för att ge alla fän, av fjädervariant, en sportslig när det är -20 utomhus... Det förklarar inte varför Noel, ca 1½, prompt skulle face-planta i det.

Varför har jag inte ätit än? Den kan jag faktiskt svara på: För att jag inte är färdig med maten riktigt än.

Varför har jag inte gått och lagt mig? Hänvisar till ovanstående.

Varför ser jag lobotomerad ut?


Det KAN bero på kryssningen jag just kommit hem ifrån, då bilden togs. Den var rolig.

Att man älskar rock n' roll, är det anledning nog att lägga mer Daim i jukeboxen?

Nu har jag varit hemma i en kvart och semi-diskat lite innan jag ska iväg på ekonomisk rådgivning på SEB och därefter sätta av mot Handels (?!) för att inleda Bliantagen.nu's högskoleprovskurser för denna termin!

Tur att jag inte har omtenta på fredag då... jovisst fan.

Om så bara för en gång, lyss till mitt budskap!

Klia dig för helvete inte i ögonen efter att ha hackat chilifrukt.

Det lärde jag mig idag på House.

Om man har andningsstillestånd, men hjärtat fortfarande slår, betyder det att man helt sonika ska göra en nipple twist. Det löser allt.

Jag var på kryssning i helgen, fraktades ToR till Åbo, genom mycken is och dryckenskap. Jag hade ingen katt med mig på båten, men hade jag haft det hade nog den där konen inte varit långt borta. Den så kallade betongkepsen infann sig iallafall, men en stadig lunch av chips och Fanta gjorde susen.

Ungefär såhär frenetiskt färserade jag mig genom dagens patologitenta. När jag märkte att jag efter 30 minuter började bli färdig och ingen annan hade rest sig än fördunklades mitt omdöme en smula av den högst irrationella viljan att gå först av alla. Det känns så mycket bättre då.

När man är helt säker på att klara sig över G-gränsen försvinner mycket av viljan att sitta och klura på de sista hårdknäckta nötterna ganska raskt när ett sådant infall av självgodhet infinner sig. Men till saken hör att jag aldrig känt mig så säker på en tenta, av alla jag någonsin skrivit... ett halvdussin eller nåt.

Fylld av energi och självsäkerhet begav jag mig hemåt för att laga mig lite lunch, och vilken gastronomisk resa det blev! Improvisation med lite kvarglömt och annat gott resulterade i något som jag inte trodde var möjligt.



Solen skiner och taket låter som det ska rasa in av all snö som lavinartat rasar ned. Hoppar ingen katt var där ute.

Nu kanske ni tänker att jag är en smula sjuk som kombinerar patologi och mat, men nej, jag gör bara som alla inom den specialiteten. Vad sägs annars om "ostig nekros" i en döende lunga, en svullen "muskotlever", "chocolate cyst" i äggstockarna eller en livmoderslemhinna som ser ut som en schweizerost?

Nå, hellre de liknelserna än tvärtom.

Idag har jag spenderat dagen med vänner och kollegor i tappra försök att bemästra ovänner, och då vännerna rörde sig hemåt tröstade jag mig med några gamla vänner som jag under vintern glidit ifrån litegrann, men som jag hoppas komma närmare igen nu i vår, och rentav bli riktigt bundis med.

Matilda och Gustaf var här idag och förfasades av katter, trakterades med varm choklad, kaffe och bullar, inmundigade en improviserad lunch, och gick igenom tentafrågor inför morgondagens strid med patologers intensiva illvilja att kugga studenter. (Ne kanske inte.)

När de åkte hem fick jag någon form av panikångest och sprang käpprätt ut i den skog jag bor i, för att komma hem 25 minuter senare vid ganska gott humör och fylld av en energi jag inte känt sedan... igår.


Sammanfattning: Idag har jag pluggat med Matilda och Gustaf, och joggat för första gången på ett par månader. Nu stundar mer plugg.


Vänner                          Ovänner

och har därmed lite olika syn på tillvaron, och lite olika mål, preferenser och det kan ju variera vad som gör oss riktigt lyckliga.


(Javisst, det är en länk.)

Jag menar det.

Jag hade inte gillat det.


Det här är heller inte bra.

Ett halvhjärtat försök till panoramabild som min bror bjöd på en julafton då vår mormor fortfarande var i livet, jag tror det var 2007.

Den är lite spännande.

"Vi mår bra. Jävligt bra."

Jo jo. Idag mår jag mindre "bra" och mer "jävligt". Men det är värt det!

Låt den här spela i bakgrunden, den hörde vi, den upplevde vi

En ät-allt-du-orkar-buffé på Djingis Khan, Sveavägen, ett par Weston Premium cider, och vår nyfunna vän Killbeggan Irish Whiskey. Plötsligt börjar Journey traktera våra öron med denna gamla klassiker. Vi mår bra. Jävligt bra.

Hur var er lördag?

Det uttrycket är ganska talande, för nog fan stämmer det. Om detta "lite" skit kommer över en viss gräns får man sig en oönskad tarmsköljning som inte är av denna världen.

Jag har nog ätit 15 musslor ikväll och hoppas att jag slipper tillbringa natten med huvudet i en hink.

Jag hade jättetrevligt och vill återigen tillägna Emanuel och Cecilia ett stort grattis och tack för en underbar kväll!

Tydligen ska man kunna lite av båda, med tonvikt på förståelsen. Det är iallafall vad jag fått för mig under den här utbildningen. Idag har jag suttit och nött på mikroskop-preparaten och lärt mig känna igen dem. Just de preparaten i just den lådan... fan vet om jag skulle känna igen motsvarande tumör, sjukdom eller cellförändring i något annat preparat.

Jag vet av erfarenhet att 7*8=56, men inte fan kan jag multiplicera. Bäst jag memorerar de andra lådorna också...

Förresten!

Jag bjöds i veckan på den underbara nyheten att en omtenta väntar mig den 26 mars! Det blir mitt livs första, det ska bli spännande att se om jag bättre lärt mig rabbla bakterier och virus till dess.

är att prata om vädret. Men tro fan det när det är som det är. Blötsnö är förutom "blöt" och "snö" också skittung att skotta.

Sen näre fryser på blire bara roligare. Det får vi se imorrn. Hejhej.