Springing in the rain
Vi har slutligen med hjälp av släpvagns-Janne gjort oss av med de garderober vi under vintern inrett balkongen med, den var större än jag mindes den, när den väl var rensad. Vi har nästan städat, och rentav tränat! Ungefär där börjar kraften ebba ut, och idag har inte särskilt mycket presterats. Mario Kart är riktigt roligt. Final Fantasy VII till PC är meningslöst att jaga. Visst, jag har det till Playstation, men några snillen har gjort egna uppdateringar till PC-versionen, där den inte fullt så upphetsande grafiken till stor del åtgärdats. Men jag varken kan hantera eller orkar sätta mig in i alla jävla detaljer, uppdateringsprogram, filtyper, buggar, codecs, isos och skit man förväntas hantera. Helvete.
Klockan 20 kom rastlösheten över mig, jag gav mig ut på en löprunda! Edsviken låg stilla och speglade ljusen från bebyggelsen i Helenelund och Tureberg genom diset, det var riktigt vackert! Hade jag varit mer av en bloggare än jag är hade jag ju ALDRIG för min själ varit ute utan en riktigt dyr kamera för att föreviga mina högst unika upplevelser.
Nu är så inte fallet. Att springa längs edsviken påminde om att traska längs Ölandsleden, och blicka ut över Kalmar sund. Pröva det själva.
Trams1: Min kamera är inte riktigt dyr.
Trams2: Högst normalt, alltså inte unikt eller "jävlar vilka planer", att inte kunna sköta sig trots omvärldens krav. Både du och jag har ju det som standardläge, inte alls något unikläge.
Och att träna kl.20... Det gjorde vi ju tre till fyra dagar i veckan med fotbollen. Men då i två timmar... Unikt? Skitsamma, tyck som du vill! ;)
Trams1: Menade inte dig heller!
Ja inte fan menar jag att det är unikt heller, men att parallellerna till fotbollen lyckades jag låta bli att dra. Tur att man inte legat av sig träningsmässigt!
Jag är till stor del glad över att du känner dig lite förmer, vilket likt solljus över en björk ibland lyser igenom i blogg och babbel. Till liten del blir jag fullt ärligt lätt förskräckt över hur triviala händelser och ting ges en förstorad mening och höjs till skyarna som om du vore Karl X som bejublat tågade över Stora Bält.
Myggjagare och fluga är OK, men där sätter jag gärna gränsen. Du vet ju iofs redan att jag alltid kommer att vara en av dina hårdaste kritiker, och som främsta anledning håller jag att jag tror att du, med mina råd, kanske kommer kunna göra något unikt. Då menar jag unikt PÅ RIKTIGT. Det kommer inte jag kunna, för jag har förmågan att göra mig ovän med för många av de personer som är viktiga för unikhet och för "karriären".
Unikhet; om du skaffar ett husdjur ska det inte va en katt eller hundusling. Fånga en hackspettstupp! Unikt på riktigt!
Men vafan, feltolkar du mig med flit, i stil med pappa, eller är jag jättedålig på ironi i skrift?
Min poäng är ju just det, att träna i skymning är långt ifrån unikt, och inget att skryta över, men det kändes bra. Jämfört med tidigare i livet ser jag mig som otränad i nuläget, kände rätt tydligt idag på cykeln att det är ett par år sen man gjorde nåt dylikt...
Jag är ofta inte helt allvarlig i det jag skriver!
Jag tror du missförstod mig...som son till din far! Ta varken ditt eget eller mitt trams helt allvarigt!
Tupp!
