Doktor Hybris

"Nemen tjenare Emil, imorrn fyller du ju år!" säger hunden. Han är en trogen kamrat som hjälper mig hålla reda på var i tiden jag befinner mig. Men var jag befinner mig i livet har han lite svårare att bedöma. Blir man äldre när man fyller 21? Jovisst, på papperet, men jag vet inte om så mycket händer längre. Det heter ju förvisso att man har sin topp rent fysiskt, på en mängd sätt, i 20-årsåldern.

Därefter är livet bara en enda lång inbromsning, avslutad med en mer eller mindre smärtfylld och hastig tvärnit. Undras om ättestupan är något man så smått längtar till när man känner hur man inte längre orkar eller vill mer.

Inbromsning, javisst, men det betyder också att jag har toppfart!

Tills alldeles nyligen levde jag i en värld där man själv bjöds på tårta när man fyllde år. Själv har jag väl aldrig riktigt uppskattat tårtor och bakelser och liknande påfund, till visst förtret för min flickväns konditororienterade släkt. Men nu har jag på sistone insett att det snarare förväntas av födelsedags"barnet" att prestera någon form av konfektyr.

Jag gör en Salim och bjuder på Tax-free-godis! Nu kommer det ju inte riktigt ha samma bjudpotential som min kamrats Twix, Mars och Bounty, men ni får gärna tycka om mig ändå! Hade jag åkt bil och om etablissemanget i fråga serverat det så dags (istället för sin jävla "frukost") hade jag bjudit laget runt på cheeseburgare!