Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar
Det är ord av en man som kallats hustrubadur av en familjemedlem till mig. Trubaduren i fråga förknippas kanske med melankoliska texter, men förutom att jag gillar hans låtar får man sig en tankeställare då och då.
"Det går om man bara vill tillräckligt mycket", är en fras som jag själv försökt tillämpa de senaste månaderna, i jakten på guld på ett annat sjukhus än det jag nu är placerad på. Jag tänkte inte ge upp det hela trots idel motgångar, men fick väl till slut inse att det inte var rimligt att fortsätta stånga sig blodig mot den till synes obändliga vägg som studievägledning utgjorde. Jag fann mig i mitt öde där i sandhögen i Solna.
Men så fick jag veta att andra, som kanske behärskade mer finess i sitt stångande, lyckats få till stånd just en sådan förflyttning som jag själv upprepade gånger fått höra var omöjlig. Spännande utveckling.
Det kanske kan låta som räv och rönnbär, men jag hittade mitt eget guld. Inte bakom sandhögen, utan mitt i den. Mår man inte tillräckligt dåligt av den aktuella situationen för att fortsätta stånga sig redlös får man istället vara beredd att omvärdera sin definition av guld. Jag undrar vad man mår bäst av i längden; att in absurdum driva sin vilja igenom eller att faktiskt GILLA läget, inte bara acceptera det.
Idag var det halt. Klar nackdel att snabbaste vägen till den guldbeprydda sandhögen avslutas med 20 min promenad längs Brunnsviken. Men det gick.
"Det går om man bara vill tillräckligt mycket", är en fras som jag själv försökt tillämpa de senaste månaderna, i jakten på guld på ett annat sjukhus än det jag nu är placerad på. Jag tänkte inte ge upp det hela trots idel motgångar, men fick väl till slut inse att det inte var rimligt att fortsätta stånga sig blodig mot den till synes obändliga vägg som studievägledning utgjorde. Jag fann mig i mitt öde där i sandhögen i Solna.
Men så fick jag veta att andra, som kanske behärskade mer finess i sitt stångande, lyckats få till stånd just en sådan förflyttning som jag själv upprepade gånger fått höra var omöjlig. Spännande utveckling.
Det kanske kan låta som räv och rönnbär, men jag hittade mitt eget guld. Inte bakom sandhögen, utan mitt i den. Mår man inte tillräckligt dåligt av den aktuella situationen för att fortsätta stånga sig redlös får man istället vara beredd att omvärdera sin definition av guld. Jag undrar vad man mår bäst av i längden; att in absurdum driva sin vilja igenom eller att faktiskt GILLA läget, inte bara acceptera det.
Idag var det halt. Klar nackdel att snabbaste vägen till den guldbeprydda sandhögen avslutas med 20 min promenad längs Brunnsviken. Men det gick.
Kommentarer
Trackback
