Doktor Hybris

Överdriven tilltro är något jag ibland känt att jag åtnjutit genom livet. Eftersom jag visat mig ha en viss fallenhet för vissa saker, låt säga exempelvis matte på högstadienivå, fick jag ofta höra att jag som "är så smart kan väl räkna ut en lösning på [slumpmässigt valt världsproblem]".

Tack för förtroendet, men nej tack.

Tro nu inte att jag sitter här och försöker hävda att jag INTE är vad man brukar kalla "begåvad", men det beror naturligtvis på vem man jämför med. Jag är medveten om att få människor når de resultat jag gjort i skolan, men det behöver inte säga alltför mycket, jag känner människor som springer runt med sina 20.0 i gymnasiebetyg men som har svåra problem att föra ett samtal.

Jag hoppas och tror att jag lyckats få en liten del av flera förmågor; ett visst mått av förmåga att hänga med i halvkomplicerade samband, en smula eftertanke, lite analytisk förmåga, och kanske toppat med en nypa social kompetens, om jag har en bra dag.

På det hela taget är jag rätt nöjd med mig själv, för vore jag inte det skulle jag bara må dåligt, och det ser jag ingen anledning till.