Trafikkaos och landsortskänsla
Lunchrummet vi härjar i på KS är inte optimalt utrustat; det finns tre fungerade mikrovågsugnar för 60 pers att dela på, det är ont om bestick och glas. Nåja, det finns i alla fall.
Igår bestämde jag mig för att ta med mig egna bestick, så sekunder innan jag i en dödsföraktande spurt sätter av nerför den curlingartade backen mot bussen greppar jag ett par utensilier från köket. Jag missade bussen. Eftersom jag inte hade något bättre för mig för stunden ställde jag mig och försökte lifta, jag kanske skulle hinna ikapp till bussbytet om jag hade tur.
Den första bilen jag ser svänger in och plockar upp mig. De två herrarna, uppskattningsvis 50 och 20 år gamla, ska in mot stan, och efter att vi sett en hord stå och vänta på de relativt ickebefintliga bussarna åker jag med till Danderyds sjukhus, där jag har tur med tunnelbanan som genom en skänk från Åva (Heh!) är funktionell... ja åtminstone på röda linjens norra delar. "I don't believe in public transportation" har en kursare till mig sagt i dessa kaotiska dagar, och eftersom jag till viss del är böjd att hålla med honom gick jag från universitetet till KS, en uppfriskade promenad med frost i mustaschen.
Jag kom i tid trots enorma köer och en missad buss. Det är tamefan inte något som händer alla gånger när man bor ute på bygden. Något som händer desto oftare är att en vänlig själ har förbarmande över sin nödställde nästa.
Bara för några veckor sedan hände en liknande sak. Men denna gång hade jag totalt fattat fel på vilka tider som gällde för laborationen som jag för övrigt skulle agera försökskanin på. Jag missar en buss med 5 minuter, vilket om jag skulle ta nästa buss skulle resultera i att jag kommer 30 minuter sent till labben. Jag lyckas få lift med en man som ska till Bromma, och efter ett hjärtligt samtal om allt här i världen skjutsar han mig hela vägen till Karolinska eftersom han tycker att "man får väl hjälpa en blivande läkare när man får chansen!" Jag kom 25 minuter tidigt.
Jag gör mig inga illusioner om att någon av mina välgörare läser denna blogg, men precis som jag gjorde då jag klev ur bilen vill jag också nu ge ett stort och varmt TACK! Tack för hjälpen och för att det finns goda människor, jag ska göra mitt bästa för att bli något liknande!
Igår bestämde jag mig för att ta med mig egna bestick, så sekunder innan jag i en dödsföraktande spurt sätter av nerför den curlingartade backen mot bussen greppar jag ett par utensilier från köket. Jag missade bussen. Eftersom jag inte hade något bättre för mig för stunden ställde jag mig och försökte lifta, jag kanske skulle hinna ikapp till bussbytet om jag hade tur.
Den första bilen jag ser svänger in och plockar upp mig. De två herrarna, uppskattningsvis 50 och 20 år gamla, ska in mot stan, och efter att vi sett en hord stå och vänta på de relativt ickebefintliga bussarna åker jag med till Danderyds sjukhus, där jag har tur med tunnelbanan som genom en skänk från Åva (Heh!) är funktionell... ja åtminstone på röda linjens norra delar. "I don't believe in public transportation" har en kursare till mig sagt i dessa kaotiska dagar, och eftersom jag till viss del är böjd att hålla med honom gick jag från universitetet till KS, en uppfriskade promenad med frost i mustaschen.
Jag kom i tid trots enorma köer och en missad buss. Det är tamefan inte något som händer alla gånger när man bor ute på bygden. Något som händer desto oftare är att en vänlig själ har förbarmande över sin nödställde nästa.
Bara för några veckor sedan hände en liknande sak. Men denna gång hade jag totalt fattat fel på vilka tider som gällde för laborationen som jag för övrigt skulle agera försökskanin på. Jag missar en buss med 5 minuter, vilket om jag skulle ta nästa buss skulle resultera i att jag kommer 30 minuter sent till labben. Jag lyckas få lift med en man som ska till Bromma, och efter ett hjärtligt samtal om allt här i världen skjutsar han mig hela vägen till Karolinska eftersom han tycker att "man får väl hjälpa en blivande läkare när man får chansen!" Jag kom 25 minuter tidigt.
Jag gör mig inga illusioner om att någon av mina välgörare läser denna blogg, men precis som jag gjorde då jag klev ur bilen vill jag också nu ge ett stort och varmt TACK! Tack för hjälpen och för att det finns goda människor, jag ska göra mitt bästa för att bli något liknande!
Kommentarer
Postat av: Mästaren
Tjena! Vilken orgie i plumpa felbeslut! Och som vanligt slipper du allt ansvar och slipper står till svars för dem!
Trackback
