Doktor Hybris

Om någon frågar mig om jag har någon hobby skulle jag säkert svara att jag gillar att spela gitarr, läsa allt annat än facklitteratur, umgås med vänner, gyma, springa... och så blir man ju förstås sittande vid datorn ibland. Den lilla undanskuffade posten längst ned i redogörelsen ska väl i ärlighetens namn nämnas först, om man nu ska gradera aktiviteterna (eller brist på sådana) efter hur mycket tid de tar i anspråk av min vardag.

Jag gör ju fan inget annat än sitter här och stirrar... men inte fan har jag redogjort för mina förehavanden på Kreta än heller. Ni skiter ju säkert i vilket, men sagt är sagt!

Men inte idag.

En viktig insikt slog mig idag också, jag var en väldigt uttalad arketyp i skolan, främst högstadiet. Den trädda fram främst när jag var hungrig, men likväl fanns den alltid där hos mig, slumrande. Gudskelov för psykofarmaka!
Jag längst till höger...

Idag när jag kom hem från Sara fick jag en lindrig släng av mani och började laga mat för glatta livet. Naturligtvis blev det köttfärssås, och en sällsynt bra sådan! När maten väl var färdig och det var dags att äta den inträdde en enorm melankoli; vart hade min livsmening tagit vägen? Den var på väg att ätas upp. God var den. Mamma måste ha drabbats av någon liknande mani, för snart var det dags att koka KRÖSAMOS efter att ha ägnat timtal åt rensning av de ofantliga mängder svamp som hon och far min lyckats snoka fram.



Ni vet den där bilden jag lade upp på mig själv innan Kreta-resan; blek och orakad... den är ju totalt oväsentligt om man inte lägger upp en referens! Såhär går jag runt och ser ut nuförtiden.

Måste ju lägga upp den gamla bilden så ni får se, det var ju ohyggligt!

Jag verkar ha blivit gladare av en resa, det stämmer säkert.


Vill ni se prylar från Kreta får ni fan vänta ett tag till.