Doktor Hybris

Får Tuppar ha (ta) körkort?

Om tuppen i fråga kan utföra ett bukstatus och auskultera hjärta korrekt har han en god chans... ;)

2010-05-26 @ 10:48:11


Det kunde han. Han har mycket god kontakt med patienter. För det sa professorn!

Mitt i det evinnerliga helvete som en "Integrerad deltentamen (4,5 HP)" medför är det inte utan att man blir lite rastlös och då är det lätt hänt för två likasinnade bröder att börja gå lös på varandra med kanyler.




Resterande bråte sparar man i en improviserad skyddsbehållare, som tidigare bara innehållit pastasås. Så går det till i hemmalabbet. Analysera proverna? Nejvarfördet? Det var blodvite vi var ute efter här!

Nu kanske ni undrar vad "Integrerad deltentamen (4,5 HP)" betyder? Det kan vi väl uttrycka som fyra terminers heltidsplugg kondenserat ner till ett litet nätt "det här ska du kunna". Jamenvaskönt.

Imorrn ska jag ta körkort 14.00, men jag hoppas att själva examinationen ska innehålla så lite "uppkörning" som möjligt, då det är ett kliniskt körkort det rör sig om, och varken jag eller de stackars "frivilliga" patienterna skulle uppskatta om vi blir alltför... invasiva.

Fan, jag önskar att jag varit med... Har ju sett bilder som Erik tagit när han smugit ut med baljan för några år sedan, men själv har jag inte varit där sedan vi brände ut stället inför försäljningen.

Jag hann aldrig riktigt inse att jag borde lida av stället, det var i den berömde grevens tid vi flyttade tror jag. För det kan jag lova, jag hade aldrig varit där jag är idag, varken ifråga om kärlek, utbildning, sociala kontakter eller välmående, om inte det helgade Svenonius väg 3 tvingats in i mitt liv av en 21-åring som alltför väl bekantat sig med de baksidor jag själv undsluppit.

Huset har äntligen kommit på fötter, något vi gjorde för länge sedan. Att vi lyckades med det har vi bara dig att tacka för.

Käre bror, tack för att du inte stod ut, och fick familjen på fötter. Jag hade aldrig varit där jag är idag utan dig.

Nej, det är inte självskadebeteende. Nej, vi har ingen kattunge i huset.

En doft av tvåtakt omger mig. Fickor, hår och skägg är fyllda med löv och sågspån. Samtliga extremiteter är randiga och fyllda med taggar; här har trädgårdsarbetats!

Hela fredagen ägnades åt att såga, bryta och klippa ned den vidrigaste häck som världen skådat. På sina ställen var den 2½ meter hög och 1 meter djup, på andra ställen hade den mer beskedliga mått, men den var alltigenom taggig. Nu ser den mer ut som en tafflig axelhög palissad utan varken löv eller grenverk. Men tro fan om inte klippningen kommer underlättas i fortsättningen.

Med stöd av dragkampsbror framåt kvällen bemästrades saten, och dagen efter släpades hela åbäket över till den eminenta eldgropen där en veritabel masugn styrd av tre eldande furior snabbt förtärde snåren...

Jag har aldrig hatat någon annan form av växtlighet lika mycket. Någonsin. Men att säga upp sig från jobbet nu, av alla tillfällen, vore småkorkat. Nu finns det bara lätt jobb kvar, när häcken är avverkad. Det var en investering i arbete, smärta och blod. Framtiden är ljus.

Men helvete heller om jag vill plugga för diagnostik-tentan på måndag. Sysslar hellre med agnostik.

Har ägnat en del av dagen åt att läsa på om Egypten, målet för min och Saras resa om sisådär en månad. Pruta artigt men bestämt, klä på dig och stoppa för fan inget otvättat i munnen (gäller väl förvisso alltid), är väl sammanfattningen. Börjar bli riktigt spänd och taggad inför resan, tänk vad jag ska bada, svettas och äta god mat! Tydligen behöver man turistvisum också, nån som har ett till salu?

Sara smet just iväg med roslagsbanan för att hålla sitt tal på Svenska B-lektionen, det är nationella prov som gäller såhär på vårkanten. Själv sitter jag och äter kvarglömd gammal keso med citronpeppar, det blir min frukost idag. Vid 13.00 väntar ett "studentdrivet slutseminarium" inför tentan i Medicinsk Diagnostik, vi får se hur många som är där, och vad den ger. Innan dess ska här ha diskats, dammsugits, matats katter, klappats katter, retats katter, bäddats, duschats inmundigats gudomlig pasta carbonara från igår.

Mistrarna sitter och solar på balkongen och verkar ha det allmänt trevligt. Tur att balkongen är kattsäkrad med hönsnät, annars har det noterats en betydande risk att sagda hönshjärnor tror sig kunna flyga emellanåt.

Ikväll kommer Mästarn med fästmö hem, och då passar jag och Sara på att smita iväg till Chinateatern för att se Magnus Betnér göra narr av en hel värld. Kan nog bli ganska roligt!


En go' katt!

Ja det blir väl jag det.

Jag och Sara sitter och häckar i Hägernäs där vi sedan i torsdags agerar vaktposter och kattskötare. De två mistrarna verkar trivas ganska bra med sällskap, och det gör vi också, så länge man får sova bakom stängd dörr. De brukar också vilja sova bakom åtminstone halvstängda dörrar. Garderobsdörrar. De lömska små svinen bryter sig in bland alla klädhyllor de kan hitta, lägger sig till rätta och pälsar ner en stund när de slumrar. De avslutar besöket med att riva ner allt från hyllorna vid sitt sorti, gärna så att det lägger sig ivägen för skjutdörrarna som då inte kan öppnas, vilket inte direkt underlättar uppstädandet.

Jag köpte kattsand, därför halverade vi beståndet av entrecote i frysen. Den spontant improviserade rödvinssåsen blev en hit som jag inte riktigt räknat med heller!



Efter att inte på något sätt kunnat få tag på vår kära mentor inför utvecklingssamtalet i fredags var jag och Fanny övertygade om att hon var på semester, men för att vara riktigt säker ringde jag till kliniken hon jobbar på under fredag morgon visade det sig att visst var hon där, hon satt dessutom med två andra studenter och undrade lite över varför vi inte hört av oss. Så bar det av till Nacka också.

Lördag 10-14 spenderades på Danderyds akutmottagning, men tack och lov inte som patient. Det var lärorikt och spännande, även om jag inte gjorde några direkt heroiska insatser, vilket som tur var ingen väntade sig.

14-15 låg jag på en brits och agerade försöksperson för ett hjärt-ultraljud, under en hjärtsviktsföreläsning med efterföljande demonstrationer där nyfikna figurer fick ställa frågor. Jag är tydligen frisk.

På lördag kväll var det dags för Iron man 2, som var häftig, men inte direkt urtypen av djup film... men det kanske inte är vad man är ute efter när man går och ser en film som Iron man 2. Vi hade tillgång till bil, eftersom den inte fick åka med till New York, så självklart tänkte vi ju glida i den till Täby Centrum.

Självklart startar inte fanskapet. Jag blir upprörd. Skitbil.

Men katter och flickvän är mysigt.

Jag tror jag på många sätt gått litegrann i ide på sista tiden. Min kreativa sida, som enligt klassiska synsätt bor i höger hjärnhalva, har fallerat en smula. Mina annars så otroligt djupa, välskrivna och tankeväckande blogginlägg har alltså uteblivit under två veckors tid.

Vänster hjärnhalva brukar tillskrivas logiskt tänkande och organiseringsförmåga, något som också fallerat en del. Jag lät bli att läsa min skolmail på dryga två veckor, vilket ledde till att jag missade både inbjudan och svarsdeadline till preklinfesten, min EGEN preklinfest!

Vänster... och höger. Jag har nog traskat runt med en bilateral hjärninsufficiens!



Varför har ingen sagt något?!

Saker och ting börjar dock arta sig som smått. Jag upplever ett visst mått av kontroll över saker och ting igen, jag vet till exempel vart jag ska imorgon bitti, och jag är till och med medveten om att jag har dugga då! Vänster hjärnhalva, check.

Höger då... jovars, klinkar lite gitarr, värker fram ett blogginlägg, kammar till mig.

Blir glad av Saturday Morning Breakfast Cereal.

Av trubadurgubbar också!